Ana & Emily BarkerJag är inte som de unga makthaverskorna i bloggossfären, dessa it-girls som tjänar miljoner genom att festa hela natten och fortfarande med champagneglaset i handen kommer hem, pussar sin dator och spottar ur sig sina upplevelser. För mig är sömnen innan jag pussar datorn mycket viktigt. Därför har jag inte bloggat från den första dagen på denna härliga fest som stockholm folk festival  på Hesselby slott är. stockholm folk festival med Tomas Ledin som slottsherre tar den svenska folkmusiken till nya oanade nivåer. Det hör mina öron, jag som är vanlig publik och ingen musikrecensent. All den akustiska musik som strömmar från slottsparkens alla hörn och från Borggården, dansbanan och från de olika scenerna. Vad är det för sorts musik denna svenska folkmusik årgång 2014? Är det cross-cultural, världsmusik, fusion?  Etiketterna gör inte nutida svensk folkmusik rättvisa. Det är inte så enkelt som att urblonda spelmän med knätofsar svänger ihop med svarta Capoeiradansare med bar överkropp och alla skriker: ”Halleluja för mångfalden i Sverige!”. Det är något annat. Något bättre. Ett försök till en definition? Den nya svenska folkmusiken har omfamnat världen utan att förlora sina rötter. Den nya svenska folkmusiken är både ung och gammal, bjuder in klanger från fjärran stränder och värnar om den lilla byn vid älven. Kanske som Gävles Symfoniorkesters dirigent Karl Johan Ankarblom, från Parkscenens podium, sa till publiken som satt i gräset ”nationsbegreppet är irrelevant i den värld vi lever”. Tillsammans med 54 musiker, hela Gävle Symfoniorkester och en spelman hade han just framfört sviten Symphonic Stomp. Ett elegant gränsöverskridande verk. Klassisk musik och folkmusik på samma gång. Kanske något liknande som när Astor Piazolla skapade den nya tangon i Argentina. Jag var en bland de många i publiken som drabbades av denna symfoniska folkmusik som förenar spelmansglädje med symfoniorkesterns stramhet. Arrangemanget till Symphonic Stomp of Sweden har subtila klanger från andra musikgenrer och andra världsdelar. Bara ett litet eko, en kryddning som gav elegans. Musiken är ett universellt språk som inte låter sig stängas in av nationella gränser, ”Kalle” Ankarblom har rätt. Länge har musiker från hela världen influerat varandra. Så klart att svenska spelmän följer världstrenden. Häromdagen hörde jag på Radio Nacional de España en ung kvinna berätta att hon hade åkt till Sverige för att studera nyckelharpa, ”med dem som verkligen kan detta ovanliga instrument” sa hon. Hon var lycklig över mötet med den svenska folkmusiken. Nu spelar hon svenska toner i Toledo, i Kastilien i Don Quixotes land.

Världen är inte liten. Världen är stor och musiken ger oss broar som når överallt.  Att låta våra öron öppna sig för världen är en bra början. För vad? För det vi alla vill ha: en bättre värld. Blir jag nu för sentimental och sommarfestivalfrälst? Kanske.

I det machistiska Argentina där jag växte upp sa man ”vägen till mannens hjärta går genom magen”.  Är det den goda träkollsgrillade cajuninspirerade korven från Hans Dalakorv som serverades i Slottsparken som öppnade mitt hjärta? Dalmas, charkuterist, förälskad i de amerikanska sydstaterna och ekologi. Åh, ja, mums. Idag innan Taubespelen skall jag prova på ”viltkebab”. Vegetarianer klagar inte eftersom ”min spanska mormors mat”, alltså goda böngrytor också finns att äta. Innan vi ses i gräset, förlåt jag menar Slottsparken vill jag passa på att ”puffa” för mina expressmöten med några av festivalens stjärnor, kommer snart på denna blogg!

Advertisements